Vad är hampa?
Så här beskriver Hushållningssällskapet hampväxten

Hampan hör till nässelväxternas ordning (Urticales) familjen Cannabaceae. Den är ganska närbesläktad med humlen (släktet Humulus), som hör till samma familj. Det är en ettårig och högvuxen växt (vilken liksom linet egentligen är en kombinerad spånads- och oljeväxt). Den hampa som odlades i Sverige var främst av nordeuropeisk, rysk typ och utgjordes vanligen av ryska, tyska eller finska sorter. Dessa är mer kortväxta (2-3 m) jämfört med sorter av sydeuropeiskt ursprung, italiensk typ, vilka kan bli upp emot 4-6 m höga. Ibland klassificeras de olika typerna av hampa som tillhörande skilda arter och underarter, medan de ibland anses vara en art, med stor variation och med flera underarter.

Hampan är en kortdagsväxt och blommar först då dagslängden underskrider den för sorten eller arten kritiska. I vårt tempererade klimat och med våra speciella ljusförhållanden, långa dagar under vegetationsperioden, försämras frömognaden i sorter av sydligt ursprung och ger lägre fröskörd jämfört med de nordeuropeiska.

Hampan är korsbefruktare och både monoika och dioika sorter finns. I de senare mognar ofta hon- och hanplantor vid olika tidpunkt, varför samkönade sorter underlättar skörden och förbättrar frö och fiberkvalitet. Hampan har ett kraftigt rotsystem, med pålrot och sidorötter, som tillgodoser dess stora behov av näringsämnen.

Hampan är genetiskt starkt heterogen och därför mycket anpassningsbar till olika sorters miljö och klimat. Härigenom har material med varierande morfologiska och kemiska egenskaper uppkommit (eko- och kemotyper), och anpassats till varierande temperatur-, ljus- och markförhållanden. Mängden cannabinoider avgör om den kan hänföras till drog- eller fibertyp av hampa (Hagen 1995).

Hampfröet är egentligen en nötfrukt med nätådrigt skal. Det innehåller ca 30-32 % fett samt 20-24% protein.


Så här beskrivs hampa i Den virtuella floran
Beskrivning. Hampa är en ettårig ört som i gynnsamma lägen kan bli upp till två meter hög. Bladen sitter vanligen strödda längs stjälken och är handlikt fingrade, med tre till nio, lansettlika, sågade småblad. Blomställningen är upprätt och körtelklädd. Arten är tvåbyggare och har han- respektive honblommor på olika plantor. Blommorna är femtaliga med oansenligt hylle. Hanblomställningarna är yvigt greniga, medan de honliga är klaselika. Frukten är en liten nöt ('hampfrö'). Blommorna är oansenliga hos hampan och den hinner inte alltid blomma i vårt land, men det dekorativa bladverket är mycket karaktäristiskt för arten.

Användning. Hampa var tidigare en viktig kulturväxt som odlades för de fettrika frukternas och de långa men grova stamfibrernas skull. I Sverige är dock all odling av hampa förbjuden på grund av växtens narkotiska egenskaper. Torkade blad kallas marhijuana och körtelsekret från blommorna kallas haschisch. Frukterna, det så kallade hampfröet, som säljs som fågelfrö tillhör en varietet med obetydligt innehåll av den aktiva substansen.
Utbredning. Hampa är en tillfälligt uppdykande inkomling som påträffats på kulturmark i ett flertal landskap.
Första fynduppgift som förvildad publicerades av Retzius år 1806, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).
Övrigt. Arten hampflockel (Eupatorium cannabinum), vars blad liknar hampans, hör till familjen korgblommiga växter (Asteraceae).
Etymologi. Artnamnet sativa betyder odlad och syftar på hampans användning som spånadsväxt.


Närbild av samkönad hampa


Hampstängel i utsnitt


Hampstängel i tvärsnitt


Hampfiber i mikroskop


Hampfiber i svepelektronmikroskop


Alla bilder utom den sista är från böckerna "Svensk hampodling" av Göran Knutsson (1943) och "Lin och hampa" av Kåre Fröier (1960)
För mer litteratur i ämnet - klicka på ”Litteratur” i menyn till vänster.