%){kind=logo}
Ekonomi, energi och ekologi
Minst 82% av alla de värden som omsätts på världens börser och aktiemarknader är direkt kopplade till:
• Företag sysselsatta med att framställa energiråvara ur fossila råvaror såsom olja, kol och uran.
• Företag som transporterar dessa energiråvaror, med t.ex. pipelines, tankfartyg, järnvägar och annan godstrafik.
• Företag som raffinerar dessa fossila råvaror och återförsäljer färdiga produkter, som t.ex. bensinbolag och den petrokemiska industrin, vilken tillverkar plaster, läkemedel, livsmedel etc.
Vår förbrukning av fossila bränslen svarar också för 80% av alla de utsläpp som sakta men säkert förgiftar våra hav, sjöar och vattendrag, våra marker och vår atmosfär. Det billigaste alternativet till dessa dyra, omständliga och nedsmutsande energimetoder är inte vindkraftverk solceller, jordvärme eller något annat, utan användningen av solljuset för att odla förnyelsebar biomassa. I ett globalt perspektiv är den mest lämpade plantan för att odla biomassa just hampa, den enda årligen förnyelsebara råvaran som kan ersätta alla fossila bränslen.
Biltillverkaren Henry Ford genomförde under 1920-talet framgångsrika experiment med förnyelsebara energikällor, främst metanol framställd av biomassa, och presenterade en framtidsvision i vilken billiga ekologiska bränsleformer och drivmedel ersatte de fossila bränslena. Detta skrämde de mäktiga oljebaronerna under denna tid, med t.ex. Rockefeller på Standard Oil och Rotschild på Shell Oil i spetsen. Av den anledningen sänkte de priset på råolja och höll det nere på mellan 1 till 4 US Dollar per fat (ca 159 liter) under femtio år fram till 1970. Priset var så lågt att inga andra energiråvaror kunde konkurrera med oljan. När de försäkrat sin dominans på energimarknaden höjde de plötsligt priset till nästan 40 US Dollar per fat under de 10 följande åren.
Liksom andra växter "andas" hampaplantan in koldioxid för att bygga upp sin cellstruktur, och överskottet på syre går ut igen i atmosfären. När den kolfiberrika biomassan från hampa därefter eldas i ett kraftverk släpps koldioxiden ut igen i atmosfären. Kretsloppet av koldioxid kommer nära nog i ekologisk balans när nya hampaplantor odlas som energiråvara året därefter.
Inte hela plantan som odlas som energiråvara omvandlas till bränsle. Löv, bitar av stänglar och hela roten blir kvar på och i marken och omvandlas till naturlig gödning. Denna kolfiberrika organiska substans bidrar till jordens fruktbarhet, och efter varje säsong fylls jordarna på med koldioxid från atmosfären, vilket även kan bidra till att sänka den allvarligt förhöjda halten av koldioxid som har orsakats av våra industriutsläpp.
Omvandling av biomassa genom pyrolys (stark upphettning i luftäta eller nästan luftäta ugnar) producerar rent brinnande träkol som kan ersätta fossilt kol.
Svavelutsläpp från kolkraftverk är den huvudsakliga orsaken till uppkomsten av s.k. sura regn. På vissa platser i världen med tunga koleldade industrier och kraftverk har regnen ett surhetsvärde som i jämförelse brukar ligga någonstans mellan vinäger och pressad citron på pH-skalan. En försurad omgivning har en väldigt negativ inverkans på kroppens cellmembran, och det drabbar allt mellan encelliga organismer till de största däggdjuren.
Träkol innehåller inget svavel, vilket betyder att inga farliga utsläpp kommer från industri- och energiprocesser som använder sig av biomassa. Av biomassa kan man också utvinna oljor som lämpar sig utmärkt som ersättning för t.ex. dieselolja. Summan av halten av koldioxid i atmosfären påverkas heller inte av förbränningen av biobränsle.
Pyrolys-processen använder sig av samma teknik som när oljeindustrin raffinerar råolja till olika petroleumprodukter. Precis som inom oljeindustrin skapar raffineringen av biobränslen olika gaser, som även de kan användas som energibränsle.
Denna omvandlingsprocess av biomassa kan anpassas till att producera träkol, oljebränsle, metanol och ånga till ånggeneratorer samt även industrikemikalier som t.ex. aceton, etylacetat, tjära, beck och kreosot. Hampfrön innehåller 30 volymprocent olja. Av denna olja har man raffinerat högoktanig dieselolja, flygbränsle och olja för precisionsmaskiner. Genom hela världshistorien har hampoljan brunnit i oljelampor. Under slutet av 1800-talet var det bara valolja som kom i närheten av hampolja i användning.
Bioenergi i överflöd
Hampväxtens stam består till 80% av blånor (biprodukt av växtens märg efter att hampfibern avlägsnats). Hampblånor är 77% cellulosa, en industriråvara som används för att producera kemikalier, plaster och fiberprodukter. Beroende på vilken rapport man läser från USA:s jordbruksdepartement, kan varje tunnland fullvuxna hampaplantor oavbrutet producera från fyra till ett otal gånger mer cellulosa än vad man kan utvinna ur majsstänglar, kenaf (Hibiscus cannabinus) eller sockerrör - världens näst största årliga cellulosaväxter. På de flesta håll i världen kan hampa skördas två gånger årligen, och på riktigt varma platser kan det bli en "året runt" gröda. Hampa har en kort växtsäsong och kan sås ut direkt efter att andra skördar har bärgats.
Ett oberoende nätverk av effektiva små och stora lantbruk skulle kunna bli nyckelaktörer i den framtida energiproduktionen. I både Europa och USA betalar regeringar ut miljardbelopp till lantbrukare får att de inte ska bruka stora jordbruksområden. I västvärlden tillåter dessutom regeringarna varje år att enorma mängder färska livsmedel i alla former antingen förstörs eller transporteras till soptippar av lantbrukare och fabrikörer, av den oförlåtliga anledningen att man inte vill "dumpa" marknadspriserna. Över hela världen ligger enorma åkerarealer i träda p.g.a. dessa ekonomiska hänsynstaganden och skrupelfria individers profitintressen. Det finns gott om utrymme, även i de mest industrialiserande länderna i Europa, att odla de växter som kan förse oss med tillräckligt med bränsle så att vi kan stänga av den hälsofarliga fossila bränsleindustrin. Från en hektar (10 000 kvm) växande hampa kan man utvinna ca 10 000 liter metanol efter fyra månader.
Beräkningar gör gällande att om 6% av landytan i USA skulle användas till att odla grödor för att framställa biomassa, skulle dessa grödor kunna förse hela landet med motsvarande samma energimängd som idag framställs ur fossila råvaror (Envronmental Chemistry, fjärde utgåvan, av Stanley E. Manahan).
Det stora hindret för att kunna förverkliga en framtid med dessa naturliga energikällor är de multinationella energiföretagens ofantliga maktställning med inflytande upp på högsta regeringsnivå. Dessa företag köper dessutom upp läkemedelstillverkare, tobaksbolag, livsmedelsproducenter likväl som politiker. Att politiker i USA sitter i knät på energibolagen och andra ekonomiska maktkoncentrationer är mer än uppenbart. Den förre presidenten George Bush var bara ett exempel på en hel administration som var starkt knuten till både oljeintressen, läkemedels- och tidningsindustrin, samt även CIA.
Svenska skattebetalare har i decennier kunnat se hur numera in absurdum oantastligt väletablerade institutioner har betalat fantasibelopp till allehanda s.k. biståndsprojekt i tredje världen. I tänkande och konsekventa människors ögon är resultaten av dessa åtgärder i stort sett obefintliga i åsynen av de belopp som har spenderats.
När enkla och förnuftiga människor över hela Afrika idag vädjar om förståelse för att i massiv skala återuppta de traditionella hampodlingarna, avfärdas detta av FN och västvärldens biståndsländer. Inte minst svenska representanter intar en naivt hånfull men även förskräckt attityd gentemot denna på egna erfarenheter och även på modern forskning baserade åsikt. Också personer som sitter i regeringarna i de länder där förespråkarna för hampa verkar, följer den internationella linjen för att inte förlora bistånd till redan sanktionerade "projekt" och för att kunna värna om sina egna positioner. Uppenbart är att västvärldens ombud i tredje världen och på den internationella politiska arenan intar en inställning som i mångt och mycket påminner om kolonisatörernas "korståg", från medeltiden och fram till långt in på 1900-talet, mot den "ociviliserade" delen av mänskligheten. För inte är det väl så att de "underutvecklade" ländernas "gräsrötter" kan frambringa idéer som i sin enkelhet och självklarhet indirekt påvisar allvarliga felaktigheter och brister i det som "det internationella samfundet" och dess släptåg av entreprenörer och profitörer har röstat fram som gällande "universallagar".
Om internationellt bistånd till tredje världen skulle bestå av att etablera hampodlingar vilka kunde utgöra en grund till självförsörjning inom livsmedelssektorn samt som en råvara till den förnyelsebara bränsleindustrin, skulle vi inom en generation kunna se mycket snabba och billiga resultat i kampen mot bl.a. undernäring, arbetslöshet, skogsskövling och ökenutbredning. Detta skulle förmodligen också kunna minska antalet konflikthärdar, då krig numera inte sällan konsekvens av bakomliggande intressengruppers kamp om tillgången på fossila bränsleråvaror samt dålig planering och illa skötta landresurser.
Den ideella organisationen Business Alliance for Commerce in Hemp (BACH) i Los Angeles har räknat ut att det finns ca 50 000 olika kommersiella användningsområden för hampa.
I norra Europa håller Östersjön på att kvävas p.g.a. de enorma mängder kemiska gödningsmedel som förs ut med floder och vattendrag från åkrarna i de omkringliggande länderna. Det kan man också ha i åtanke när hampa växer som ett ogräs utan några som helst kemiska tillsatser.
