Det gamla Kina


I Kina har hampa odlats sedan forntiden. I en 12 000 år gammal gravplats i Taiwan
har man funnit en lerkruka med markeringar gjorda av hampsnören och en avlång stenmortel som använts för att bearbeta hampa.

I en ca 6000 år gammal gravplats i provinsen Zhejiang har man funnit flera olika tyger vävda av hampfiber.

I skriften Shu Ching beskrivs hur provinsen Shantung tedde sig för nästan 4500 år sedan. Ett land rikt av silke, hampa, furor och märkliga stenar och hur folket i Henan-dalen hyllar sina härskare med gåvor av hampa. Krigsherrarnas arméer hade rustningar som hölls samman av hamprep och bågsträngar av hampa var så överlägsna de av bambu att det kunde avgöra ett slag. För att säkra sin militära makt odlade varje krigsherre hampa runt sin befästning. Bönderna åt hampfrön och gjorde dessutom en svart färg av fröna som de färgade sina kläder med.

Zhou-dynastin härskade under åren 770-221 före vår tideräkning och besökare till hovet uppmanades bära med sig ma fen (hampa) bland de övriga ceremoniella gåvorna.
Under det första eller andra århundradet enligt vår tideräkning sammanställdes den idag äldsta kända farmakologin, kallad Pen-Ts'ao Ching, av flera tusen år gamla skriftfragment som hänvisar till den legendariske kejsaren Shen Nung som levde ca 2300 år före vår tideräkning. Farmakologin beskriver hur hampa ursprungligen växte utmed floder och dalgångar vid T'ai-shan men numera är vanlig överallt. Hampa klassificeras som antingen yin (kvinnlig), chu-ma, eller yang (manlig), i-ma. Shen Nung räknade chu-ma till ett av de främsta odödlighetselixiren och han uppmanade sina undersåtar att enbart odla honplantan för dess överlägsna medicinska värde.

När Qi-dynastin härskade mellan åren 479-502 var röjandet av de blommande hanplantorna från den övriga odlingen en färgstark folklig ritual.

Den store läkaren Hua Tuo levde mellan åren 141-208 enligt vår tideräkning. Han skapade ma-yo (hampvin) och ma-fei-san (hampa-kokande-pulver) av cannabis och stormhatt, dessa användes som bedövningsmedel under de operationer han utförde.


Enligt Han-dynastins historia uppfinner adelsmannen Cai Lun papperet år 105
enligt vår tideräkning. Faktum är att han som kejserlig hantverksövervakare systematiserar tillverkningen av billiga och lätta skrivark av hampfiber och mullbärsbark, som därefter kunde användas i rikets byråkrati. Arkeologer har dock funnit ännu äldre fragment av papper tillverkat av hampfiber i provinserna Xinjiang, Inre Mongoliet och Shaanxi.

Den första tryckta boken, Dharani, en samling böner, tillverkades år 770 av rent hamppapper.

Den venetianske upptäcktsresanden Marco Polo lär ha besökt Kina under 1200-talet, och blev då kanske den förste europé som kom i kontakt med papperspengar.

Klassiska kinesiska lackarbeten, i form av bl.a. askar, vaser och andra kärl, tillverkas av kådan från ett träd (Rhus verniciferas) vilken först silas genom en duk av hampa. När kådan sedan renas genom upphettning blir den också mer tjockflytande, därefter kan den hällas över en kärna formad av hampfiber.